Inom vissa rättsområden finns skriftlighetskrav lagstadgat, exempelvis vid köp av fast egendom eller vid upprättande av testamente. Dessa så kallade formkrav är inte föremål för denna artikel, eftersom de är tvingande och således inte kan avtalas bort av parterna.
Nedan behandlas den situation där avtalsparter avtalat om att rättshandlingar dem emellan ska dokumenteras i skrift för att vara gällande.
Entreprenadrätten är ett rättsområde där skriftlighetskrav förekommer. Exempelvis framgår av AB 04 kap 2. § 6 att så kallade ÄTA-arbeten ska beställas skriftligen.
Det anges även ofta i andra kommersiella avtal att ändringar och tillägg skall ingås skriftligen för att vara gällande.
Ett skriftlighetskrav kan uppfyllas genom upprättande av fysisk handling, men även genom elektroniska format som e-post och sms.
Syftet med skriftlighetskravet är att undvika otydlighet i avtalsrelationen, vilket naturligtvis är en god avsikt. I praktiken inträffar det dock ofta att avtalsparter - medvetet eller omedvetet - bortser från skriftlighetskravet och förlitar sig på muntliga överenskommelser som kanske bekräftas genom en handskakning.
Frågan blir då om ett muntligt avtal gäller när skriflighetskrav inte beaktats?
Den som påstår att ett muntligt avtal har ingåtts hamnar i dessa fall i en besvärlig situation eftersom något skriftligt avtal rent faktiskt inte finns.
Denne får då för det första bevisa att ett muntligt avtal ingåtts. Den som påstår muntligt avtal har som regel bevisbördan för sitt påstående. Om parterna avtalat om skriftlighetskrav är det än mer självklart att den part som påstår muntligt avtal har bevisbördan för att avtal ingåtts och avtalets inehåll.
Till detta kommer att han även har att förklara varför skriflighetskravet inte skall tillämpas.
Parten kan härvid hävda att avtalsparterna genom att rent faktiskt ingå ett muntligt avtal outtalat även har avtalat om att frångå skriftlighetskravet. Om parterna därtill efterlevt det muntliga avtalet talar även det för att muntligt avtal ingåtts och att parterna varit ense om att frångå skrifltighetskravet.
Han kan även hävda att parterna löpande har träffat muntliga avtal som har efterlevts och att det därmed får anses som att parterna genom sitt agerande varit ense om att frångå skriflighetskravet.
Det finns alltså möjlighet att, trots att skriftlighetskav inte uppfyllt, vinna framgång med påstående om muntligt avtal. Det råder dock inget tvivel om att den som påstår att ett avtal ingåtts trots att skriftlighetskravet inte beaktats möter stora svårigheter.